Tänkte ta och berätta hur allt gick till när min lilla prins kom till världen och varför han kom ut genom akut kejsarsnitt.

Som jag tidigare nämnde drabbades jag utav svår havandeskapsförgiftning och blev riktig riktig sjuk. Veckor innan började jag känna mig illamående, men tänkte då inget mer på det för trodde som sagt att det var graviditeten som spökade. Men sedan kom det även ännu fler symtom, benen gick inte alltid dit jag ville så ramlade gärna ihop. Huvudvärken och svullnaden kom. Så tillslut ringde jag rådgivningen som direkt kopplade mig till förlossningen, förstod inte riktigt varför eftersom jag inte trodde de hade någonting med det att göra.

Men förlossningen bad mig då komma in så åkte in dirket. Började då kallsvettas och huvudvärken var enorm, så när vi väl kom in så visade det sig att jag hade fruktansvärt högt blodtryck och väldigt mycket äggvita i urinet så det var då de förklarade för mig att jag hade den svåra delen utav havadeskapsförgiftning. Jag blev då inlagd i ett rum på förlossningsavdelning och fick börja ta blodtrycks sänkande mediciner och se om det hjälpte, vilket de inte gjorde. Tillslut blev man rädd att det var något fel på ungen så då fick vi gå iväg och göra ett ultraljud och allt var jätte fint. Hela kvällen pratades det om hur vi skulle göra detta, så eftersom inte blodtrycket ville sänkas med hjälp utav medicinerna så sade de att den enda lösningen var att förlösa, men det var ingen tanke på kejsarsnitt. Jag blev riktigt lycklig när jag hörde att jag skulle få slippa att göra kejsarsnitt, då jag gärna ville föda vanligt. Så vi bestämde oss för att starta förlossningen vid 9:30 dagen därpå. Var då gladare än någonsin!

Det var då den 2:e Juni, och vi skulle äntligen starta förlossningen. Det var ett väldigt spring fram och tillbaka hela morgonen lång, blodtrycket testades om och om och det visade sig att det blev bara högre och högre. Klockan gick över halv tio tiden och blev 11 innan det kom in någon mer sköterska igen. De kom då in och förklarade för oss att det inte skulle gå att förlösas på det vanliga sättet eftersom jag inte öppnats och slemproppen inte hade gått - det var alltså ingenting på gång. Och då var det inget annat än att göra akut kejsarsnitt. Kände då hur orolig jag blev, hade ju blivit lovad att det absolut inte skulle bli kejsarsnitt men det blev de. Så vid halv 12 åkte vi mot operations salen, de förberedde sig inför operationen. Det var då jag började bli riktit nervös, hela kroppen skakade på mig och kände bara för att springa där ifrån. De satte tillslut epiduralen, och satte flera olika slags dropp på mig och då kände jag bara att tårarna kom, så himla nervös och önskade bara allt var över. Kände hur varm hela kroppen blev och hur känseln minskades sakta men säkert. Under hela operationen kändes berörning och det var hemskt och för att ungen ska få en riktig "förlossning" så tryckte de på magen så att luften helt tog slut i kroppen. Och då kom han ut, klockan var då 12:10 - min lilla Elias. Det första de gjorde var att lägga han på mitt bröst, det var de mest underbaraste i mitt liv. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv ville bara ta och krama om han!



Men efter två minuter tillsammans med han så gick han Tony ut tillsammans med läkaren och Elias. De fortsatte sedan med min operation som tog cirka 30 minuter till, efter det förde de mig till intensiven, där jag fick ligga ensam i drygt två timmar innan Elias och Tony kom. Smärtstillande efter smärtstillande sputades in i kroppen under tiden, och resten utav tiden fick jag äntligen ligga och mysa tillsammans med min efterlängtade Elias ♥

2 Juni 12:10
2845 g & 49 cm